Rasklubben för dansk-svensk gårdshund (RDSG) har antagit en målsättning med avelsverksamheten liksom rekommendationer för hur den bör bedrivas för att befrämja genetisk sundhet. Vidare gäller Svenska Kennelklubbens (SKKs) grundregler för hunduppfödning.

 
Den övergripande målsättningen är att bevara den dansk-svenska gårdshunden som en frisk, alert, duglig, vänlig och tillgänglig gårds- och sällskapshund med den, sedan gammalt dokumenterade, rastypiska exteriören. Avelsarbetet ska bedrivas så att de rastypiska egenskaperna bevaras och den genetiska variation som rasen besitter inte utarmas. Aveln ska bedrivas utan in korsning av andra raser. Endast fysiskt och mentalt friska djur ska användas som avelsdjur. Inavelsökningen i beståndet och förlusten av genetisk variation ska minimeras.

 

 

Avelsdjur ska väljas så att inavelsgraden hos avkomman blir så låg som möjligt och får inte överskrida SKKs

 

rekommenderade 6,25 procent. Vid beräkning av inavelsgrad hos enskilda individer är fem led ett minimum.

Bibehållen genetisk variation
Aveln bör planeras så att förlusten av genetisk variation inte sker onödigt snabbt. Strävan bör vara att öka andelen friska och sunda individer i beståndet som får valpar. Äldre, friska hanar som ännu ej reproducerat sig bör prioriteras i avelsarbetet. Tikar som ännu ej fått valpar bör prioriteras. Genetisk variation förloras med snabba generationsskiften – alltså när föräldradjur är unga. Tiken ska vara minst 24 månader när hon paras första gången, hanen ska vara minst 24 månader men kan gott vara väsentligt äldre så att hans egenskaper kunnat utvärderas och snabba generationsskiften undviks.

Antal avkommor per avelsdjur
Avel där enskilda individer får många avkommor ska undvikas eftersom en sådan så kallad matadoravel utgör ett av de största genetiska hoten mot hundraser. Enskild hanhund eller tik ska ej lämna fler än 50 valpar. Det är även viktigt att följa i vilken utsträckning avkommor används i aveln. Ett överanvändande av individer som är nära släkt bör undvikas. Sådan avel riskerar att sprida skadliga, recessiva (vikande) anlag i populationen samt att reducera den genetiska variationen. Tikar får erhålla högst 5 kullar (i enlighet med SKKs bestämmelser). Parning mellan samma tik och hane ska ej lämna mer än 10 avkommor. Fler avkommor i genomsnitt per hanhund jämfört med genomsnittet hos tikar bör undvikas. En överrepresentation av avkommor från det ena könet ökar generellt hastigheten med vilken genetisk variation förloras.

Endast mentalt och fysiskt friska djur får användas i avel enligt SKKs grundregler (avelsetik) § 2:1–2:7. Vid defekter och sjukdomar där arvsgången bedöms kunna vara autosomal recessiv och DNA-test validerat för dansk-svensk gårdshund ej finns tillgängligt gäller följande: Hundar med sjukdomen/defekten ska ej användas i avel. Hundar med ett eller flera helsyskon som uppvisar sjukdomen/defekten ska ej användas i avel. (Helsyskon är individer med samma föräldrar oavsett om de är födda i samma kull eller inte.) Hundar som givit avkomma med sjukdomen/defekten ska ej användas i avel. Hundar som drabbas av sjukdomar/defekter som är ärftliga eller förmodas vara ärftliga ska inte användas i avel. Försiktighet ska iakttas när det gäller att använda nära släktingar till hundar som visar defekten/sjukdomen i avelsarbetet. Med försiktighet menas att senarelägga avelsdebut och undvika överandvändning. Försiktighet innebär också att vara mycket noga vid val av avelspartner till nära släktingar till drabbad individ för att inte riskera att dubblera eventuella recessiva anlag. Avla också med så låg inavelsgrad som möjligt för att minska risken för att eventuella recessiva sjukdomsanlag dubblas.


Sjukdomsspecifika krav

Primär Linsluxation (PLL)
RDSG ser gärna att avelsdjur DNA-testas för PLL och att resultaten inrapporteras till rasklubbens lista. Hundar som har PLL-bärare eller otestade nära släktingar till PLL-bärare i sina linjer och ej har fritestade hundar i mellanled rekommenderas starkt att DNA-testas. Hundar som har Son Mik’s Ydun (S49362/2001) eller Kvik (DK17273/99) i sina linjer och ej har fritestade hundar i mellanled rekommenderas starkt att DNA-testas. Bärare får endast användas i avel tillsammans med hund som är DNA-testad fri eller är hereditärt fri. Om bärare ska användas i avel måste både tik- och hanhundsägare vara informerade och införstådda med att avkommorna riskerar att bli bärare. När bärare används i avel måste valpköparna informeras om att deras hund kan bli bärare och att de i sin tur måste DNA-testa sin hund innan eventuell avel

 

Cystinuri
SKK:s generella råd för avel vid sjukdom med okänd arvsgång gäller. Använd inte sjuk hund i avel. Gör inte om samma föräldrakombination som lämnat sjuk avkomma. Iaktta försiktighet vid avel på syskon, föräldrar och avkomma till sjuk hund. Med försiktighet menas att senarelägga avelsdebut och att undvika överandvändning. Försiktighet innebär också att vara mycket noga vid val avelspartner till nära släktingar till drabbad individ för att inte riskera att dubblera eventuella recessiva anlag. Avla också med så låg inavelsgrad som möjligt för att minska risken för att eventuella recessiva sjukdomsanlag dubblas.

 

Legg Perthes
SKK:s generella råd för avel vid sjukdom med okänd arvsgång gäller. Använd inte sjuk hund i avel. Gör inte om samma föräldrakombination som lämnat sjuk avkomma. Iaktta försiktighet vid avel på syskon, föräldrar och avkomma till sjuk hund. Med försiktighet menas att senarelägga avelsdebut och att undvika överandvändning. Försiktighet innebär också att vara mycket noga vid val av avelspartner till nära släktingar till drabbad individ för att inte riskera att dubblera eventuella recessiva anlag. Avla också med så låg inavelsgrad som möjligt för att minska risken för att eventuella recessiva sjukdomsanlag dubblas. 

 

Höftledsdysplasi (HD) 
Dansk-svensk gårdshund har hälsoprogram nivå 1 för höftledsdysplasi vilket inte innebär krav på röntgen, men röntgenresultat kan registreras centralt hos SKK. Inga särskilda krav på avelsdjur är kopplade till denna nivå. Hundar med HD:D eller HD:E ska ej användas i avel. Hundar med kliniska symptom ska ej användas i avel oavsett HD-grad.

 

SKK:s generella råd för avel vid sjukdom med okänd arvsgång gäller. Det vill säga samma rekommendationer som vid

cystinuri

Patellaluxation
Hundar med patellaluxation eller som är opererade för patellaluxation ska ej användas i avel.

Navelbråck
Hundar med navelbråck av en sådan omfattning att bråcket ej försvinner utan måste opereras ska ej användas i aveln.

Bett
Avelsdjur ska ha saxbett eller tångbett.

Tänder (medfött)
Avelsdjur får maximalt sakna tre tänder. Om ena avelspartnern saknar 1-3 tänder måste den andra avelspartnern vara fulltandad

 

Exteriöra krav
Avelsdjur ska ha erhållit minst Very good i kvalitetsbedömning på utställning vid tidigast 18 månaders ålder. För hundar utställda år 2010 eller tidigare gäller att avelsdjur ska ha erhållit lägst en 2:a i kvalitetsbedömning. Hundar utställda före 2012-01-01 uppfyller de exteriöra kraven om de har erhållit ”Good” i kvalitetsbedömning.

Undantag från rekommendationerna ovan kan göras om den genetiska "vinsten" med att använda en viss hund bedöms mycket stor och att den överväger riskerna med spridning av anlag som ger fysiska, mentala eller exteriöra defekter.
Vid önskemål om att använda hund som inte motsvarar rekommendationerna skall skriftlig förfrågan göras till rasklubben som sedan i samråd med avelsråd och avelskommitté avgör vad som är allvarligt respektive tolererbart i förhållande till den genetiska vinsten med den specifika individ som önskas användas.

Krav för hjälp till uppfödare med valpförmedling, avelsråd, annonsering.
Rasklubben har en omfattande service till uppfödare vad avser hjälp med att hitta lämpliga köpare (valpförmedling), avelsrådgivning, annonsering om valpkullar på klubbens hemsida. All denna service är kostnadsfri.
Uppfödare får även annonsera i klubbtidningen till en låg kostnad, möjlighet att ge gåvomedlemskap till valpköpare till en kraftigt subventionerad avgift (halva avgiften vilket i praktiken innebär självkostnadspris), möjlighet att köpa informationsmaterial till subventionerat pris, med mera.
För att få tillgång till denna hjälp krävs att uppfödaren följer rasklubbens avelsrekommendationer samt de etiska rekommendationerna. Detta innebär att samtliga hundar (såväl tikar som hanar) som uppfödaren har avelsrätt på (fullständigt eller via foderavtal) ska uppfylla rasklubbens rekommendationer när de används i avel i egen eller annan persons uppfödning.
När det gäller användning av hanhund i ett land utanför Sverige gäller det aktuella landets rekommendationer även om tiken inte uppfyller den svenska rasklubbens rekommendationer, så länge tiken ifråga inte är svenskregistrerad eller svenskägd och valparna inte registreras i Sverige.
Vidare ska de förhållanden hundarna hålls under inte avvika från de etiska rekommendationerna.