|
Avelsrekommendationer
Rasklubben för dansk/svensk gårdshund (RDSG) har antagit en målsättning med avelsverksamheten liksom rekommendationer
för hur den bör bedrivas för att befrämja genetisk sundhet. Vidare
gäller självfallet Svenska kennelklubbens (SKKs) grundregler för
hunduppfödning.
Målsättningen för avel gällande dansk/svensk
gårdshund
Den övergripande målsättningen är att bevara den dansk/svenska
gårdshunden som en frisk, alert, duglig, vänlig och tillgänglig gårds-
och sällskapshund med den, sedan gammalt dokumenterade, rastypiska
exteriören. Avelsarbetet ska bedrivas så att de rastypiska egenskaperna
bevaras och den genetiska variation som rasen besitter inte utarmas. Aveln
ska bedrivas utan inkorsning av andra raser. Endast fysiskt och mentalt
friska djur ska användas som avelsdjur. Inavelsökningen i beståndet ska
minimeras. Vid beräkning av inavelsgrad hos enskilda individer bör
samtliga kända släktled beaktas.
Rekommendationer för avel med dansk/svensk
gårdshund
Minimera
inavelsökningen
Avelsdjur
bör väljas så att inavelsgraden hos avkomman inte blir onödigt hög.
Generellt bör nära inavel undvikas i största möjliga mån. Vid beräkning
av inavelsgrad hos enskilda djur ska samtliga kända släktled beaktas.
Bibehållen
genetisk variation
Aveln
bör planeras så att förlusten av genetisk variation inte sker onödigt
snabbt. Strävan bör vara att öka andelen individer i beståndet som
får valpar.
Antal avkommor per avelsdjur
Äldre,
friska hanar som ännu ej reproducerat sig bör prioriteras i
avelsarbetet. Tikar som ännu ej fått valpar bör prioriteras. Är
tiken äldre än 4 år innan första kullen bör ett veterinärmedicinskt
utlåtande som stöder lämpligheten i valpning inhämtas.
Enskild
hanhund eller tik bör ej lämna mer än 20-25 valpar. Tikar får erhålla
högst 5 kullar (i enlighet med SKKs bestämmelser). Parning mellan samma
tik och hane bör ej lämna mer än 10 avkommor. Undantag från denna
rekommendation bör endast göras för att minimera förlusten av genetisk
variation.
Endast friska djur används i avel
Endast
mentalt och fysiskt friska djur användas för avel. Djur med medfödda,
allvarliga, defekter och sjukdomar bör generellt ej användas i aveln.
Mindre exteriöra defekter kan i vissa fall tolereras. Vad som är
allvarligt respektive tolererbart avgörs efter konsultation inom klubben
( ink. avelsrådet).
Vid
defekter och sjukdomar som har förmodat ärftlig orsak iakttas även försiktighet
när det gäller att använda nära släktingar till det drabbade djuret i
avelsarbetet. Djur som innehar hög risk för att nedärva defekter och
sjukdomar ska inte användas i aveln (i enlighet med SKKs bestämmelser).
Vid sådana defekter där arvsgången bedöms vara autosomal recessiv
defekten visar sig hos avkomma om anlaget nedärvs av såväl modern som
fadern) gäller
samma rekommendationer som för Leg Perthes (se nedan).
Höftledsdysplasi
Avelsdjur
ska vara höftledsröntgade och bedömda A eller B (eller u.a. enligt
gamla systemet) och utan annan anmärkning om defekt på höfterna.
Djur
som är bedömda A eller B men där mer än 60% av föräldrar och
kullsyskon är bedömda C-E bör inte användas i aveln.
När
det gäller hanhundar som röntgats efter 7 års ålder och aldrig har
haft problem med höfterna kan HD grad C tolereras.
Legg perthes
Hundar
med legg perthes bör ej användas i aveln. Hundar med ett eller flera
helsyskon som uppvisar legg perthes bör ej användas i aveln. Hundar som
givit en eller flera avkommor med legg perthes bör ej användas i aveln.
Pathellaluxation
Djur
med pathellaluxation bör ej användas i aveln.
Navelbråck
Djur
med navelbråck av en sådan omfattning att bråcket ej försvinner utan
måste opereras bör ej användas i aveln.
Bett och tänder
Djur
med bettfel (t.ex. underbett) bör ej användas i aveln.
Saknade tänder (medfött):
Djur som saknar en eller flera bakre kindtänder (molarer) och/eller hörntänder bör ej användas
i aveln. Djur som saknar mer än tre främre kindtänder (premolarer) bör ej användas i
aveln. Djur som saknar mer än en framtänder bör ej användas i aveln.
Vid användning av djur som saknar en eller flera tänder (undantag om
endast enstaka P1 saknas) bör avelspartnern var fulltandad.
Mentalitet
Endast
mentalt friska hundar bör användas i aveln. Mentalbeskrivning (Svenska
brukshundsklubbens MH-beskrivning) av hundar uppmuntras.
Undantag
Undantag
från rekommendationerna ovan bör endast göras om den genetiska
"vinsten" med att använda en viss hund bedöms överväga
riskerna med spridning av anlag som ger defekter.
Exteriöra krav
Avelsdjur
ska ha erhållit minst 2:a i kvalitetsbedömning på utställning. Tikar
som är mycket små (under ca. 5,5 kg) bör generellt inte användas i aveln då
risken för kejsarsnitt bedöms vara stor.
Undantag
Undantag från rekommendationerna ovan kan göras om den genetiska
"vinsten" med att använda en viss hund bedöms mycket stor.
|
